Ett sista farväl.

Idag åkte vi iväg med Tuffing.

Jag slutade jobba kl 11 och åkte direkt hem och hämtade Tuffing.
Åkte iväg och köpte lite glass, sen åkte vi vidare till Räfsnäs, tog en liten promenad i regnet, han såg så nöjd ut.
Sen satte vi oss i bilen och åt glass, Tuffing fick en 88:an som han glatt gluffsade i sig<3
Satt bara och tog det lite lugnt och kramde honom.
Sedan åkte vi hem.

Vid kl 16.00 så åkte vi iväg till Veterinären, mamma gick in, och kom sedan ut igen med veterinären Maria,
som gav honom en lugnande spruta i bilen, så han inte skulle bli stressad sen.
Mamma gick och satt sig i baksätet med honom, och han fick Köttbullar och lite hundgodis. Gud vad han njöt<3
Jag satt och grät, usch. Och jag gör det fortfarande.
Det gick ganska så snabbt för honom att bli lugn och avslappnad.
Mamma lyfte upp honom i knät och klappade honom, och talade om att hon ÄLSKADE HONOM.
Sedan bytte jag och mamma plats, jag höll i honom, han var så lätt, lätt som en fjäder, han var så lugn,
och det såg ut som om han inte hade ont längre, såg nästan ut som om han tackade oss, för det beslutet vi tog.
Tårarna rinner när jag tänker på honom, han var den goaste hunden som någonsin har levt.
Vi gick in till veterinärskliniken för att ta den sista sömn sprutan, den som fick honom att somna in helt.
Usch sista andetaget var hemskt att höra, då visste man att han var borta, och aldrig kommer att komma tillbaka.




Älskad och saknad.

Tuffing "Shogun Makes People Smile"

10/3-95 till 18/6-09

Kommer alltid minnas dig, du kommer alltid finnas i mitt hjärta, Saknar sig så fruktansvärt mycket!! Älskar dig Tuffeplutt!!...
Hopp och lek med dig nu!! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0